det är svårt att ha småbarn! vad är rättvisa?
Idag ringde de från dagis för Edith har ögonfluss så det vara bara att åka och hämta henne, tanken slog mej då att det är svårt att ha småbarn!
Innan man skaffar barn så finns det så mycket som man kan göra. Det spelar inte så stor roll vad den andra gör för det är ingen som måste vara hemma och passa någon. Om den ena vill träna, träffa kompisar eller vad den nu vill så går ju det för det mesta bra. Eftersom den andra personen kan göra vad den vill. Men när man skaffar barn blir ju den ena låst till hemmet. Det är ju inte så att man inte kan göra något när man har barn. Men det är tider som ska passas.
Ofta lägger sig småbarn runt kl 19 på kvällen ge och ta ett par timmar. och jag vill iaf inte åka ngn stans när mina barn egentligen ska sova. För har man fått in bra rutiner med sina barn finns det inget som är värt att rubba på det. Detta innebär att när de kommit upp i dagis ålder och båda jobbar (vanliga kontorstider) så handlar em/kvällar om att hämta på dagis. Hem och laga mat. Mysa lite med barnen. Kanske kolla på bolibompa och sen ska det borstas tänder. Läsas saga (ofta flera sagor om barnen får bestämma) sen somnar de vid 19.30 ungfär. sen sittar man där.
Om ens partner inte är hemma, jobbar sent, tränar eller är borta av annan anledning så finns det oftast inget att göra. Jag som är en rastlös själ tycker inte det är speciellt kul att sitta själv och titta på tv. Utan jag drömmer mej bort i hur skönt det skulle vara och hoppa upp på cykeln. Cykla upp på stan, gå på bio, träna eller träffa en vän. Men med små sovande barn hemma så går ju inte det, uppenbart =) man är fast i hemmet.
Detta gör att man måste planera med sin partner. När de ska hämtas och lämnas. Vem ska göra vad? är det min tur att hämta eller lämna? eller ska jag göra både och? jag har ju mer tid. Vem ska laga mat? när kommer du hem? ska du träna eller kan jag göra det? Det ska hela tiden vara ett ge och ta. Och jag som är emot millimeter rättvisa får det svårt.
Jag har aldrig förstått ordet rättvisa! vad betyder det? vad är rättvist? om jag har mindre att göra eller inte har några fasta tider är det då rättvist att jag lämnar och hämtar? och lagar mat? eller ska min man som jobbar sent få göra det när han kommer hem? eller som ett annat exempel är om två personer ska dricka vatten och de har två glas vatten men den ena är väldigt törstig den andra inte så törstig bara lite. ska de dela hälften var eller ska den törstigast få mer? (vilket skolexmpel jag kör på, lärare here we go :) ) vad tycker ni? hur definierar man rättvisa?
Jag och min man gör så att vi absolut inte har något schema utan den som har tid, kan och vill lämnar och hämtar barnen. Eftersom jag driver eget så kan ju jag gå ifrån på ett lättare sätt. Jag kan hämta barnen varje dag. Jag kan vara den som går på föräldramöte, utvecklingssamtal eller hämtar när någon blir sjuk. Jag kan ju jobba i kapp på kvällen. Vilket är tråkigt men är det viktiga saker som ska göras och dagen försvann pga ngt med barnen så är det vad jag får göra. Och ur rättvis synpunkt( om man nu kan se ngn sån) så blir det ju lika tråkigt för båda. Min man vill ju att vi ska hinna umgås på kvällen precis som jag vill det.
Jag och min man har haft många diskussioner om detta, för att nå dit vi är idag. Vi hade olika inställningar till rättvisa m.m. Idag anser vi att den som kan, vill och har tid gör det samt att om någon tycker att något borde göras tex klippa gräset. Ja men då klipper den gräset. Tycker man att det är livsviktigt med att det ska se ut som ett showroom hemma (alla som känner oss vet vem av oss som vill det ;) ) ja men då kanske den personen som tycker att det är så viktigt får dammsuga en gång mer eller två eller tre eller fyra gånger. Samtidigt som man hjälps åt. Jag vet vad Göran tycker är viktigt (STÄDA =) ) . Han vet vad jag tycker är viktigt (fast det vet jag inte själv.. hmm... skulle vilja skriva ha kul med barnen men då framstår mannen så hjärtlös med hans STÄDA så vi skriver inget ;-) ). Vi respekterar då vad den andra tycker och hjälps åt. detta är rättvisa för oss!
Men när blev det så viktigt med rättvist? alltså "dela lika" rättvist!
Jag har aldrig förstått mej på de paren som kör på varannan morgon för att det ska vara rättvist.
De som går upp tillsammans sisodär kl 5.30 när barnet vaknar för att det är mest rättvist.
De som hämtar eller lämnar för det är mest rättvist
De som säger att jag lagade maten igår,
-jag plockade ur diskmaskinen sist
-det var ju jag som storhandlade sist
-nehe det är jag som tvättar mest -neee det är ju jag som plockar undan tvätten hela tiden och tvättar mest -jo men jag sorterar ju tvätten.... osv osv
Tänk om dessa par, självklart inkluderar detta mej och min man ibland vi hamnar absolut i dessa rättvisediskussioner, skulle kunna lägga tiden de är sura på den andra eller tjafsar om vem som gör vad på att bara gör't. Livet blir ju så mkt trevligare om man slutar jämföra vem gör vad.
undantaget : Om det inte är så att den andra parten endast sitter i soffan och glor på tv och skiter i allt där borde kanske någon fördelning ske.
Men heads up alla som är gravida och planerar att skaffa barn. När man har småbarn kommer ingen få sitta och glo i soffan. För när den ena lagar mat eller städar passar oftas den andra barnet/barnen. Men tro inte att dessa diskussioner försvinner pga att båda får fullt upp för det kommer bara bli fler och fler. Så kontentan av denna text....
Kan man inte hålla sams och klara av ett hushåll utan att bli osams på vem som gör vad och alla dessa rättvisediskussioner innan man skaffar barn. Så skaffa inte barn!!! För det kommer garanterat inte bli mindre saker att tjafsa om med småbarn i bilden.
En sak till bara.
Ingenting går upp mot att ha barn. Det finns verkligen ingenting, inget liv, som skulle få mej att inte vilja ha barn. Att få höra ett mamma jag älskar dej, deras gurglande skratt när man kommer hem, deras öppna armar springades emot en för en kram, deras odrägliga sätt att äta mat, deras jobbiga knuffande på varandra, deras mamma det är blött i sängen mitt i natten när jag är så trött att jag knappt vet var jag är. Att gå in och titta på dem när de ligger och sover när man är så där uttråkad. Det är underbart och jag älskar dem så mycket att man inte kan beskriva det i ord.
från i somras, förberedelser innan min systers bröllop.
Innan man skaffar barn så finns det så mycket som man kan göra. Det spelar inte så stor roll vad den andra gör för det är ingen som måste vara hemma och passa någon. Om den ena vill träna, träffa kompisar eller vad den nu vill så går ju det för det mesta bra. Eftersom den andra personen kan göra vad den vill. Men när man skaffar barn blir ju den ena låst till hemmet. Det är ju inte så att man inte kan göra något när man har barn. Men det är tider som ska passas.
Ofta lägger sig småbarn runt kl 19 på kvällen ge och ta ett par timmar. och jag vill iaf inte åka ngn stans när mina barn egentligen ska sova. För har man fått in bra rutiner med sina barn finns det inget som är värt att rubba på det. Detta innebär att när de kommit upp i dagis ålder och båda jobbar (vanliga kontorstider) så handlar em/kvällar om att hämta på dagis. Hem och laga mat. Mysa lite med barnen. Kanske kolla på bolibompa och sen ska det borstas tänder. Läsas saga (ofta flera sagor om barnen får bestämma) sen somnar de vid 19.30 ungfär. sen sittar man där.
Om ens partner inte är hemma, jobbar sent, tränar eller är borta av annan anledning så finns det oftast inget att göra. Jag som är en rastlös själ tycker inte det är speciellt kul att sitta själv och titta på tv. Utan jag drömmer mej bort i hur skönt det skulle vara och hoppa upp på cykeln. Cykla upp på stan, gå på bio, träna eller träffa en vän. Men med små sovande barn hemma så går ju inte det, uppenbart =) man är fast i hemmet.
Detta gör att man måste planera med sin partner. När de ska hämtas och lämnas. Vem ska göra vad? är det min tur att hämta eller lämna? eller ska jag göra både och? jag har ju mer tid. Vem ska laga mat? när kommer du hem? ska du träna eller kan jag göra det? Det ska hela tiden vara ett ge och ta. Och jag som är emot millimeter rättvisa får det svårt.
Jag har aldrig förstått ordet rättvisa! vad betyder det? vad är rättvist? om jag har mindre att göra eller inte har några fasta tider är det då rättvist att jag lämnar och hämtar? och lagar mat? eller ska min man som jobbar sent få göra det när han kommer hem? eller som ett annat exempel är om två personer ska dricka vatten och de har två glas vatten men den ena är väldigt törstig den andra inte så törstig bara lite. ska de dela hälften var eller ska den törstigast få mer? (vilket skolexmpel jag kör på, lärare here we go :) ) vad tycker ni? hur definierar man rättvisa?
Jag och min man gör så att vi absolut inte har något schema utan den som har tid, kan och vill lämnar och hämtar barnen. Eftersom jag driver eget så kan ju jag gå ifrån på ett lättare sätt. Jag kan hämta barnen varje dag. Jag kan vara den som går på föräldramöte, utvecklingssamtal eller hämtar när någon blir sjuk. Jag kan ju jobba i kapp på kvällen. Vilket är tråkigt men är det viktiga saker som ska göras och dagen försvann pga ngt med barnen så är det vad jag får göra. Och ur rättvis synpunkt( om man nu kan se ngn sån) så blir det ju lika tråkigt för båda. Min man vill ju att vi ska hinna umgås på kvällen precis som jag vill det.
Jag och min man har haft många diskussioner om detta, för att nå dit vi är idag. Vi hade olika inställningar till rättvisa m.m. Idag anser vi att den som kan, vill och har tid gör det samt att om någon tycker att något borde göras tex klippa gräset. Ja men då klipper den gräset. Tycker man att det är livsviktigt med att det ska se ut som ett showroom hemma (alla som känner oss vet vem av oss som vill det ;) ) ja men då kanske den personen som tycker att det är så viktigt får dammsuga en gång mer eller två eller tre eller fyra gånger. Samtidigt som man hjälps åt. Jag vet vad Göran tycker är viktigt (STÄDA =) ) . Han vet vad jag tycker är viktigt (fast det vet jag inte själv.. hmm... skulle vilja skriva ha kul med barnen men då framstår mannen så hjärtlös med hans STÄDA så vi skriver inget ;-) ). Vi respekterar då vad den andra tycker och hjälps åt. detta är rättvisa för oss!
Men när blev det så viktigt med rättvist? alltså "dela lika" rättvist!
Jag har aldrig förstått mej på de paren som kör på varannan morgon för att det ska vara rättvist.
De som går upp tillsammans sisodär kl 5.30 när barnet vaknar för att det är mest rättvist.
De som hämtar eller lämnar för det är mest rättvist
De som säger att jag lagade maten igår,
-jag plockade ur diskmaskinen sist
-det var ju jag som storhandlade sist
-nehe det är jag som tvättar mest -neee det är ju jag som plockar undan tvätten hela tiden och tvättar mest -jo men jag sorterar ju tvätten.... osv osv
Tänk om dessa par, självklart inkluderar detta mej och min man ibland vi hamnar absolut i dessa rättvisediskussioner, skulle kunna lägga tiden de är sura på den andra eller tjafsar om vem som gör vad på att bara gör't. Livet blir ju så mkt trevligare om man slutar jämföra vem gör vad.
undantaget : Om det inte är så att den andra parten endast sitter i soffan och glor på tv och skiter i allt där borde kanske någon fördelning ske.
Men heads up alla som är gravida och planerar att skaffa barn. När man har småbarn kommer ingen få sitta och glo i soffan. För när den ena lagar mat eller städar passar oftas den andra barnet/barnen. Men tro inte att dessa diskussioner försvinner pga att båda får fullt upp för det kommer bara bli fler och fler. Så kontentan av denna text....
Kan man inte hålla sams och klara av ett hushåll utan att bli osams på vem som gör vad och alla dessa rättvisediskussioner innan man skaffar barn. Så skaffa inte barn!!! För det kommer garanterat inte bli mindre saker att tjafsa om med småbarn i bilden.
En sak till bara.
Ingenting går upp mot att ha barn. Det finns verkligen ingenting, inget liv, som skulle få mej att inte vilja ha barn. Att få höra ett mamma jag älskar dej, deras gurglande skratt när man kommer hem, deras öppna armar springades emot en för en kram, deras odrägliga sätt att äta mat, deras jobbiga knuffande på varandra, deras mamma det är blött i sängen mitt i natten när jag är så trött att jag knappt vet var jag är. Att gå in och titta på dem när de ligger och sover när man är så där uttråkad. Det är underbart och jag älskar dem så mycket att man inte kan beskriva det i ord.
från i somras, förberedelser innan min systers bröllop.
Kommentarer
Postat av: Heidi
Tänkvärda och ärliga ord! =) Tack!
Postat av: Anonym
Underbar text, detta ska jag minnas tills det är vår tur med barn! Kan tänka mig att det inte blir lättare med parrelationen när barn kommer in i bilden. Ni verkar klara det bra dock, tur att man har en erfaren vän som man kan få goda råd från!
/EÅ
Trackback
