MormorOchEmma

Utvecklingssamtal på dagis var ngt som jag fnös åt när jag hörde om första gången. Jag förstod inte varför jag skulle gå och prata i 45 min om hur Ludde hade det på dagis. Jag pratar ju med pedagogerna varje gång jag lämnar och hämtar barnen. Om det är ngt som de vill berätta så kan de ju göra det där och då. Vilket de gör. Om det som rör den dagliga vistelsen. Hur dagen varit, om det hänt ngt kul eller tråkigt osv.

Men det är ju så underbart att få vara egoistisk glad och sitta och prata och höra om hur snällt, omtänksamt och roligt ens barn är. Sånt som inte handlar om dagen utan om hur ens barn är som kompis, vilka hen trivs med, hur hen gör om konflikter uppstår m.m idag hade pedagogen intervjuat Ludde om förskolan, kompisar, om vad som var kul, maten och en herrans massa andra frågor. Han hade svarat så sött.

och för att vara partisk så tänkte jag bara meddela till er alla att Ludde är världens gulligaste och omtänksammaste pojke. Jag blir helt varm i kroppen och det bubblar som om jag ska börja skratta när de berättar om hur snäll han är. Jag vet det låter kanske helt sjukt men när ngn berättar om ens barn på ett positivt sätt blir jag så där sjukt stolt och glad över barnen (det är jag alltid förövrigt) Ni med barn vet säkert vilken känsla jag menar. När de är duktiga hos doktorn, snälla mot vänner m.m det är underbart.

Idag var det samtal om Ludde som ni kanske förstod och jag tror säkert att när jag är där för att prata om Edith kommer de säga att hon är lik sin bror. (jag hoppas det iaf) för hemma är hon lika underbar som sin bröder.

Mina små hjärtan med sina stora hjärtan. Med en far (och mor:-) ) med så stort hjärta är det inte konstigt att de är så underbara ;-)