MormorOchEmma

Att bli igångsatt är verkligen ngt helt annat än att det startar på egen hand. Jag förstår att de rekommenderar att det är bäst om kroppen får bestämma när bebisen ska komma, för det är inte skönt att bli igångsatt. Det känns verkligen som om kroppen stretar emot och inte håller med droppet. Värkarna gör enligt min erfarenhet ondare med dropp. Även fast det är i början av öppningsskedet så känns det som om jag var på de sista tre centimetrarna. Det är bara och hoppas att de sista inte gör ändå ondare för då vet jag inte var jag tar vägen.

Nyss drog barnmorskan på droppet ännu mer för att göra värkarna mer intensiva (som om de nu kan bli det??)

Jag försöker iaf tänka positivt (som om det hjälper) och längta efter lilla bebisen.

Lustgasen ska jag ge mej på senare. Väntar tills jag är öppen lite mer.

Barnmorskan sa att anledningen till att det gör ondare så här är att livmodertappen inte är helt utplånad vilket den är när det sätter igång av sig självt. Detta gör att den stretar emot samtidigt som livmodermunnen försöker öppna sig. Vet inte riktigt om jag förstod rätt men det är ungefär så det känns.
Nu hoppas jag dock att livmodertappen är utplånad inom några värkar.

Jaja snart är hon här iaf. Alla förlossningar kan inte vara "lätta".