saknaden av sina älskade

Jag kom precis hem till mina föräldrar från Hallsbergs kyrkogård.
Kyrkogården är vacker när det är mörkt , nysnö och ljus som lyser. På något sätt blir jag harmonisk i själen samtidigt som jag blir förtvivlad och ledsen för jag kan inte förstå. Varför var dessa människor tvugna att gå vidare?
När jag ser namn på gravstenarna som var föräldrar till några av mina närmaste vänner, som var en helt underbar vän och som var min älskade farmor är det så svårt att förstå.

Dessa människor var så älskade, är så älskade.

Varför var just de tvugna att lämna oss?

De är ju så saknade. Saknade av sina familjer och vänner.

Ta hand om varandra och vårda de relationer som finns för man vet aldrig när någon lämnar oss.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0