MormorOchEmma

Idag fick jag finbesök på eftermiddagen av en lite bebis. Inte ens ett dygn gammal var den söte lille krabaten. Hans föräldrar var nästan oförskämt pigga och fräscha. Inte kunde ngn se att de precis blivit föräldrar om det inte vore för den där blicken förståss. Den som man ser hos de som precis fått barn. För det uppstår en kärlek som man inte kan förstå existerar innan man får barn.

Sen att de kände sig som skurkar när de gick hem från BB för att de hade tagit med sig en bebis den känslan känner jag igen. Fast jag hade helt glömt bort den. För visst är det självklart att bebisen är ens egen men ngn borde ju stoppa en eftersom (iaf i mitt fall) jag kände mig som ett barn själv och barn ska inte ta hand om små bebisar. Men sen efter någon timme själv med bebisen så kändes allt helt naturligt som om jag varit mamma hela livet. Och så såg det ut på de två föräldrarna som var över idag. Som om de alltid varit föräldrar!