Brutalt våld - var tog fantasin vägen?
Igår kväll skulle vi få middagsgäster men båda paren fick ställa in för deras små var sjuka. Vabruari har börjat!
Så jag och mannen åt god middag med barnen, tittade på melodifestivalen och tittade sedan på en film. The counselor. Väldigt poetisk (jag älskar filmer där de för en lång dialog med varandra, inte bara snabba korta repliker samt att de diskuterade mkt om livet) brutal och tänkvärd film. Men jag blev arg på Göran för att han valt den filmen för jag har så svårt för vissa filmer. Eller det är speciellt genren thriller vilket denna film var och min man vet att jag inte gillar våld. Jag brukar alltid kolla parentel guide innan jag tittar på en thriller men när han sa att det var en film med Cameron Diaz, Brad Pitt och penolepe Cruz så tänkte inte min hjärna att det kunde vara så hemskt.
Jag är en människa som inte gillar att titta på våld som sagt. Jag gillar spännande filmer och det kan absolut handla om hemskheter, vara något mord eller liknande men jag behöver inte se när de hugger av huvudet med en vajertråd eller hur det ser ut när en människa får en kula i huvudet så hjärnan sprutar ut! Jag har tillräckligt med fantasi så jag kan förstå vad som kommer att hända om de hintar om att det hände eller de kan självklart visa fragment där det inte är närbilder, djupstudie av avhuggna människodelar är inte min grej. För det fastnar på näthinnan. Jag ältar det, gnäller om det och mår psykiskt dåligt av det. Igår kunde jag inte somna efter filmen. Allt jag kunde tänka på var snuffilmer, konstiga mordvapen, likdelar och hur mkt jag hatar knark. Jag var tvungen att läsa en lättsam bok tills ögonen inte gick att hålla öppna längre, annars skulle jag aldrig somnat.
Jag önskar att filmindustrin kunde gå tillbaka till 90-talets thrillerstil där man slapp allt splatter. Det var mer psykiskt spännande. Iaf så som jag minns det.
Dock så tycker jag att filmen var bra, Gud va velig jag låter. Men se den inte en mysig lördagskväll. Se den på en eftermiddag så du hinner bearbeta det du sett.
Så här ser våldet ut i vårt hem. Edith ramlade och slog i örat i soffbordet.
Kommentarer
Postat av: Elli Eriksson
Naaw, lilla skruttan.
Håller nog med dig, i stort sett.. Klarar nog mer splatterfilm än du. Men behöver verkligen inte se alla intima detaljer i hur någons hjärna går från huvud till vägg osv.. Verkar vara ett mer manligt behov. Både från regisörer till tittare. M gillar så klart sånna filmer!
Trackback
